Om arbetsmoral

”Jag vill ha semester” säger jag ibland. Problemet för mig är att jag inte riktigt vet hur man gör.  Jag är uppvuxen i en kultur där man inte har semester. Mina farföräldrar var egenföretagare och pappa likaså när jag växte upp. Morfar var lantbrukare och mamma är tjänsteman på landstinget. När man växer upp med bönder (vilket även farmor och farfar var från början) så är det här med att vara ledig inte riktigt accepterat. Jag har en rätt stark arbetsmoral, jag har gått och jobbat sjuk allt för många gånger och stått på scen med både feber och halsfluss. Sjukdom räknas bara om det är 40 graders feber och man bokstavligen inte kan stå upp. Jag har vart hemma från kanske fyra dar om man räknar hela grundskolan och gymnasiet, vad jag minns i alla fall. Mamma slog alltid i oss vikten av att göra rätt för sig, vikten av att gå upp och gå till skolan. Jag har aldrig sett mina föräldrar vara hemma från jobbet om de inte haft vattkoppor eller liknande. Det är bonden på axeln som tala, för vem ska annars ut och mjölka korna? Många när jag gick i skolan var hemma för minsta lilla, och så är det fortfarande. Jag tycker många är väldigt sjåpiga, det är bara att bita ihop och jobba. Nu som vuxen är jag kanske lite mindre kategorisk, och nu när jag är inne på min andra ordentliga förkylning för i år så stannar jag faktiskt hemma och vilar. När jag var liten så fortsatte jag bara jobba, jag hade ju inte tid att vara sjuk.

Det har jag fortfarande inte, men skillnaden nu är att jag är hemma en vecka och vilar istället för att vara kroniskt förkyld i 9 månader.  Jag vet faktiskt inte vad som är värst egentligen, men det brukar bli bättre av att vila. Men jag står fast vid att folk skulle behöva lyssna mer på min morfar, mitt favorit citat är ”Min dräng hade också en dräng och bägge var lika lata” det tycker jag säger väldigt mycket. Jag föredrar att jobba själv, då är det mitt ansvar att saker blir gjorda och det blir de. Framförallt så har jag principen att jag leder eller blir ledd,  annars så funkar det inte (här finns vissa undantag som när jag jobbar med Kill your darlings tex men vi har en lite annan struktur). Jag har alltid ogillat grupparbeten, eftersom att de förväntas utgå från nån slags konsensus där alla ska bestämma. Det där funkar sällan och därav vikten av att nån bestämmer.  Självklart kan även en ledare vara demokratisk, men det är skillnad på att vara demokratisk och bli överkörd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *