Veckans Kulturrapport vecka 2.

Nästa vecka är det säsongsstart på en hel del serier, Looking har säsongsstart på måndag tex.  Den här veckan hade Glee sin säsongsstart för sin sjunde och sista säsong. Jag hade tänkt skriva en text om Glee men efter de här avsnitten har jag ingen lust längre. Glee har tappat sin kvalité, sin relevans och är nu lika svajig som i början. Skaparen Ryan Murphy är bra på att måla med stora penslar, och mindre bra på finliret, men den här gången hjälper inte ens hans stora penslar längre. Nu är plötsligt alla tillbaka i Lima, Glee-klubbarna tas om hand av de äldre Glee-kidsen och det är bara så tråkigt. Glee slutade vara kul någonstans i slutet av 5:e säsongen, när de lämnade Lima och började vara bara i New York. När det som höll seriens format samman försvann blev det bara konstigt. Mest för att Murphy lägger så mycket fokus på fel saker, inte tillvaratar vad han har och fokuserar allt för mycket på Rachel. Blä och Znark, vi får hoppas att sista säsongen skärper till sig men jag är inte optimistisk.

Mellan de två Gleeavsnitt som kommit såg jag Mitt liv med Liberace, i regi av Steven Soderbergh. Filmen bygger på en bok med samma namn och handlar om Scott (Matt Damon) som inleder en relation med stjärnan Liberace (Michael Douglas). Filmen producerades av HBO vilket är viktigt på en punkt. Den vågar visa samkönad sexualitet i en historia där det är relevant. Till skillnad från filmer för en uttalad heterosexuell publik (som mitt absoluta hatobjekt Patrik 1,5) där själva sexualiteten är kraftigt nedtonad vågar HBO visa det. Dessutom är det en intressant historia om garderobsbögar, att välja vad man vill vara, strategier, AIDS och medaljens baksida.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.