Smalltown Boy

Jag hamnade på akuten förra veckan och opererade bort blindtarmen. Därför blev det inget blogginlägg heller förra veckan. Jag kom och tänka på en av mina favoritlåtar häromdagen, Bronski Beats Smalltown Boy.

Så här sammanfattas den på Wikipedia:

Musikvideon illustrerar hur sångaren Jimmy Somerville upplever ensamhet och utanförskap på grund av sin homosexualitet. På ett tåg ses han minnas sin uppväxt och de händelser som fick honom att lämna sitt föräldrahem.

I en simhall uppmanar hans vänner (spelade av Larry Steinbachek och Steve Bronski) att ta kontakt med en man som han känner sig attraherad av. Senare blir han attackerad av ett gäng homofober, anförda av mannen från simhallen. Somerville förs tillbaka till sitt föräldrahem av en poliskonstapel och föräldrarna får nu vetskap om hans homosexualitet. Han beslutar sig för att lämna hemmet. Modern gråter; fadern ger honom en sedel men tar inte hans hand. Somerville tar sedan ett tåg till London, på vilket han återförenas med sina vänner.

En strof ur låten lyder:

You leave in the morning with everything you own in a little black case
Alone on a platform, the wind and the rain on a sad and lonely face

Personligen är jag svag för Somervilles röst, det smärtsamma och plågade men ändå vackra. Hans betoning av vissa ord för att de ska passa in i melodin kan man nog ha sina åsikter om, men det förstärker bara låten. Jag köpte Absolute Synth Classics när jag gick på gymnasiet (för den yngre generationen: förut så fick man köpa musik på CD-skivor) och har hört den här låten så många gånger, men det var inte förrän jag såg videon som jag verkligen förstod innebörden. Nu ska också sägas att låten kom ut 1984, mitt under AIDS-åren och med en rätt tydlig symbolik om vi säger så. Somerville var dessutom homosexuellt, vilket inte vara särskilt poppis hos alla vid den här tiden.

Men om vi återgår till själva videon och dess betydelse så vill jag säga detta, det finns fortfarande ungdomar som går igenom det som händer i videon, även i Sverige. Det är en av anledningarna till att jag gör det jag gör, för att de här ungdomarna ska få välja själva vad de ska göra med sitt liv; om de ska stanna eller gå och att ingen ska kunna ta sig rätten att definiera deras människovärde. För det är faktiskt det allt handlar om, människors okränkbara värde som individ. Det är ett värde som inte mäts i samhällsnytta, utan i att människor existerar och har rätt att få existera på samma villkor som alla andra. Så enkelt, men ändå så svårt för vissa att förstå. Till de vill jag bara säga detta: Tänk om det varit du. Det är faktiskt det enda som behövs, sätt dig in i den andra personens perspektiv och fundera på hur du hade velat att samhället hade fungerat då. Så, nu när vi alla har gjort det och funnit det orimligt att vissa ska få ha rätt att leva och andra inte så går vi vidare. Framåt, mot en friare värld. Vill du veta hur? Hör av dig, så skapar vi strategin tillsammans.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *