fbpx

Nu är det dags att ta ansvar och prata om rättigheter

Nu är jag trött. Nej, inte rädd, jag är trött. Det är Tjetjenien, Nigeria och Irak. Det är franska bögar som röstar på Le Pen. Det är Twinks for Trump. Det är hela jävla världen som blivit tokig. Nu senast när Almedalen och Bokmässan upplåter yta för nazister kopplat till deras ”yttrandefrihet”. Vet ni vad, nu kommer en grundläggande information om varför yttrandefrihetsargumentet är galet.

Yttrandefrihet är ett juridiskt begrepp som gäller mellan dig och staten, du har rätt att få framföra dina åsikter utan att bli förföljd av staten. Om staten granskar det du skriver innan det får publiceras är det censur. Det är alltså bara staten som kan begränsa din yttrandefrihet, det är inget civilrättsligt begrepp mellan två individer (bokmässan är här alltså en juridisk individ). Det är alltså inte mot yttrandefriheten när jag tar bort rasistiska kommentarer på mina Facebookinlägg till exempel. Som arrangör, eller person som har en projektionsyta av något slag, har jag rätten att själv bestämma vilka som får delta. Bokmässan kan då alltså själva välja bort vilka förlag de vill. Jag kan ta bort vilka kommentarer jag vill och Almedalen kan verkligen bestämma vilka som får vara med i deras program eller inte. Det är inte på något som helst sätt en begränsning av någon yttrandefrihet.

En annan grej som inte är ett begränsande av yttrandefrihet är att våra handlingar får konsekvenser. Om du skriver på rasistiska sidor så får du kanske räkna med att inte få jobba som till exempel polis, om jag skriver något så får jag kanske räkna med att vissa inte vill arbeta med mig eller ha med mig på deras event. Det är inget konstigt i det, det konstiga är att folk fått allt detta om bakfoten.

Och slutligen, när vi pratar om  Tjetjenien, Nigeria och Irak. Om jag får höra något om ”all kärlek är bra kärlek” en gång till så exploderar jag. Vi måste våga prata om vad det handlar om, rättigheter och säkerheten. Alla individer har rätten att vara säker och att kunna leva i trygghet, Vi behöver också lära oss att skilja på mänskliga rättigheter och medborgerliga rättigheter.

Vi påverkas alla av vad som händer i andra delar av världen, framförallt om man tillhör grupper vars frihet och rättigheter hotas. Men jag tror det är dags för en grundläggande lektion i rättigheter och rättsfilosofi. Jag är inte jurist eller statsvetare, men jag är bra på att sätta in mig i information och, förstå, tolka och presentera fakta genom att tänka kritiskt, utgå från källor och vederlägga argument i forskning.

Först och främst bygger en rättsstat (alla är lika inför rättsväsendet) på två grundläggande principer vad det gäller rättigheter: 1. Negativa rättigheter (rättigheter som inte innefattar en aktiv handling från någon annan, som att inte bli utsatt för våld, tortyr eller tvång), och 2. Positiva rättigheter (rättigheter som innebär en aktiv handling i form av skatt eller fördelningspolitik, som tex rätten till skola, vård, omsorg osv). Sedan har vi skillnaden mellan medborgerliga rättigheter och mänskliga rättigheter. De medborgerliga rättigheterna är knutna till ditt medborgarskap och regleras av landets lagar, om man ska förenkla det hela så ingår här vad som ligger i välfärdsstaten. De mänskliga rättigheterna är universella och individbaserade, ingår i Folkrätten och regleras via internationella avtal, som tex Europakonventionen, men också via sedvana. FN:s deklaration ingår i det som juridiskt sätt kallas för fredens folkrätt, som även innehåller bestämmelser om diplomatiska förbindelser, havsrätt, rymdrätt, internationell handel. Sedan finns det krigetsfolkrätt där Haag- och Genevekonventionerna är de främsta dokumenten.

Enligt FN kan man dela in mänskliga rättigheter i tre delar:

  • De grundläggande friheterna, till exempel rätten att hysa eller uttrycka åsikter, att utöva religion, att bilda eller gå med i en organisation eller att ordna möten.
  • Rätten till skydd mot övergrepp, till exempel rätten att inte bli godtyckligt arresterad eller utsättas för tortyr.
  • Rätt att få grundläggande behov tillgodosedda, till exempel acceptabel levnadsstandard, hälsovård och utbildning. (här tänker jag att vi kanske ska trycka på just ordet grundläggande)

Det finns två sätt att se på mänskliga rättigheter, sett till internationell praxis, den ena är kopplat till individen vilket är den västerländska synen. De muslimska länderna har en konvention som kallas Kairokonventionen som bygger på Sharia-lagarna. Kina och liknande länder har en syn där man kopplar mänskliga rättigheter till familjen. Poängen är ingen här ser det som kopplat till staten, utan snarare till vem och på vilken urkund de mänskliga rättigheterna bygger på (och ungefär här känner jag personligen att FN faller som internationell organisation). Alla sätten ser stater som suveräna men också att de förhåller sig till varandra och till sina medborgare.

Mänskliga rättigheter är dock inget som uppstått i samband med FN utan kom till på 1250-talet i samband med Magna Charta och handlar om att alla individer är lika inför staten. Detta ligger till grund för grundlagen i Frankrike, England och USA men också Sverige. I första hand är det alltså de negativa rättigheterna som regleras i detta, inom den så kallade primära folkrätten, som innebär att man inte kan skilja på folk baserat på var de kommer ifrån, kön, sexualitet osv.  Grejen med den svenska kontexten är folk blandar ihop de medborgerliga rättigheterna med de mänskliga, och eftersom vi har en välfärdsstat blir det ett problem när olika positiva rättigheter ses som mänskliga rättigheter och något som alla ska få ta del av. Personligen är jag av åsikten att vi i Sverige måste se över välfärdsstaten och fundera på vad som egentligen ska ingå i den och inte, och framförallt vad som är medborgerliga rättigheter och inte. Mänskliga rättigheter används rätts slarvigt (till exempel av vissa grupper av homosexuella män som anser att få barn är en mänsklig rättighet), när det i grund och botten handlar om att alla individer ska vara lika inför staten och ha en jämlik möjlighet till ett drägligt liv, där olika faktorer inte ska hindra dig från att kunna ta del av samhället.

Så det vi har är alltså:

  • En bred missförståelse av hur yttrandefrihet fungerar
  • En allmän ovilja att skilja på negativa rättigheter och positiva rättigheter
  • En utbred ovilja att förstå relationen mellan medborgerliga rättigheter och mänskliga rättigheter
  • En okunskap om folkrätten och internationell rätt
  • Dessutom har vi internationella unioner som bygger på folkrätten men där genomförandet inte fungerar.

Men även misantropen kan se ljusglimtar i gyttjan. Än är det inte försent, det finns hopp. Men då måste det ske saker. Bokmässan och Almedalen måste stå upp för förnuftet och kasta ut rasisterna. Det måste sättas ett tryck på Tjetjenien. Nu ser vi olika former av organisering, cynikern i mig suckar åt att det sker först nu, det borde inte ens ha tillåtits gå så här långt.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Rulla till toppen