fbpx

Veckans Kulturrapport vecka 51

Jag ligger efter med min kulturkonsumtion. Eller mer korrekt. Jag har gått in i viloläge efter ett intensivt år och spelar mest Dragon Age. Nästa vecka måste jag dock göra ett drag med jobb.

Men, den här veckan har jag läst Teleny av Oscar Wilde som gavs ut på Vertigo tidigare i år. Teleny är ett av Wildes mest okända verk, delvis beroende på att det är oklart om Wilde skrev hela eller skrivit den alls. De moderna utgåvorna har dock använt Wildes namn på omslaget, antagligen som försäljningsknep men överlag så ger boken ett intryck av att vara skriven av Wilde.

Vad är då Teleny? Teleny är en person, konsertpianist, och själva boken är en erotisk (i dess grövre betydelse, det är ju trots allt Vertigo vi pratar om) skildring av en kärleksrelation mellan män i Paris för ungefär 100 år sedan. Förutom de rent erotiska bitarna som är spännande i det att de berättar om samkönad sexualitet i en historisk kontext där det var plågsamt förföljt, är det en spännande men invecklad berättelse som finns där bakom. Invecklad i betydelsen att den påminner om Brott och Straff med alla dessa människor och deras namn. Det är lite för mycket som händer på sina ställen, och det märks att det antagligen är olika författare som skrivit boken. Det saknas stringens och språkdräkten är något varierande. Själva kärlekshistorien är spännande utifrån det att de, aristokraten Camille de Grieux och pianisten René Teleny pratar om sin kärlek som något som står över moralen. De ser sin kärlek som given av gud, och har en form av telepatisk förmåga mellan sig. En annan spännande detalj är hur den fungerar i historieskrivningen om att homosexualitet är ett överklassfenomen, med bland annat en dekadent orgie bland franska aristokratiska homofiler.

Hur är själva boken som litteratur då? Något ojämn med lite för mycket sidospår. Djärv i sin frispråkliga gestaltning av sexualitet men med en kärlekshistoria som hade kunnat utvecklas mer och balanserats mellan sidorna, det är lite för blommerat och krumbuktigt. Jag skulle säga att boken fungerar som en Pendang till Dorian Grays porträtt, den mer uttalade erotiska skildringen. Teleny förtjänar sin publicering, men det blir nog aldrig ett av Wildes kända verk, eftersom den hamnar i skuggan av annat med högre kvalité.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Rulla till toppen