Julen

Julen var väl inte så farlig kanske, det faktum att vi firade hemma i huset och utan allt för många krav underlättade det. Detta får mig dock inte att sluta anse att julen är ett överskattat gissel, något som helt enkelt inte passar i ett modernt samhälle.

Vi lever i ett sekualiserat land där få tror på gud (att detta inte hindrar dem från att gifta sig, döpa sig, konfirmera sig och begrava sig i kyrkan för att ”det ska vara så” tar vi en annan gång) men ändå så ska vi envisas med att prata om Jesus till förbannelse. Om folk kunde prata om att det är fint att få…eller vad säger jag…ge menar jag ju. Det är här hyckleriet är som värst, vem tycker egentligen om att ge bort saker? Jag hatar att köpa presenter, det ger mig ångest och därför så vill jag inte ha några heller ( i år så fick jag en hushållsassistent, några handdukar och en tomte från gruppen jag föreläste för förra veckan). Jag tycker inte att det är något fint i att köpa någons tacksamhet via materialistiska prylar, vilket är vad julen handlar om. Vi köper oss fria från vårt dåliga samvete, om vi inte mutar barn eller gamla släktingar för att vi inte hinner träffa dem så dämpar vi vårt dåliga samvete genom att stödja Unicef. Det sista är åtminstonde välmenande, även om jag har lite svårt för när vi i väst sopar problem under mattan och hellre skaffar oss ett fadderbarn i Zimbabve än tar hand om gamla, sjuka, uteliggare och andra som faktiskt bor i Sverige. Trean har ibland en konsert för de hemlösa, vilket jag faktiskt tycker är mer empatiskt än världens barngalan. För även om vi har rent dricksvatten och mat på bordet, så har vi problem vi med. Jag tycker inte att vi ska ignorera problem i U-länder, men vi måste sopa rent vår egen dörr också. Vi har barn som blir misshandlade, alkolister (nej jag kopplar inte samman dessa fenomen så som UNF gör), gamla, ensamma och så uteliggare (som inte behöver vara en del av de andra grupperna). Vi borde lägga vår kraft på dem först, men det är mer bekvämt att sopa dem under mattan och bry oss mer om barnen i Zimbabve (och ja, jag köpte en get till mina päron, jag gillar inte hyckel så lika bra att säga det). Därför gillar jag Karl-Bertil Johnssons julafton (även om jag inte stödjer att begå lagbrott) vi behöver inte tändstickstavlor av Bodens fästning, men vi kan glädja andra.

Julen gör mig till kommunist, dels för att jag hatar materialism som ett sätt att kompensera för något. Jag tror på att göra saker för sin egen skull, jag älskar att shoppa åt mig själv till exempel. ”Du behöver inte vara som de vill att du ska vara” säger Kat i 10 orsaker att hata dig, vilket har blivit ett ledord för mig. Gör inte saker för någon annan som du inte får ut något utav själv, genom att se till dit eget bästa så blir du inte beroende eller utnyttjad av någon. Att göra snälla saker är en sak, för ofta så leder de till välbefinnande, men att göra snälla saker för andra och känna att det är jobbigt och ansträngande är aldrig bra. Nej du behöver inte ställa upp för att det är jul, screw that. Gör bara det du känner för (och nu slutade jag vara kommunist känner jag).

En annan sak som gör mig till kommunist är äldrevården, jag hoppas att vi har en röd-grön regering med en Vänsterpartist som äldre minister när mina föräldrar blir gamla. Jag tänker då rakt inte ta hand om dem, då blir det ättestupa i såna fall. Ge oss en äldrevård som tar hand om de äldre på ett humant sätt, och som finansieras av staten. Låt mina skattepengar gå till att mina föräldrar kan åldras med värdighet, hellre det än till kungahuset i alla fall.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *