Blåmålaren och erotiken

I år är det 150 år sedan Eugène Jansson föddes och detta uppmärksammas i en stor utställning på Prins Eugens Waldemarsudde och en lite mindre på Thielska Galleriet i Stockholm.

Waldemarsudde har valt att hänga sin utställning tematiskt och delat upp konsten i olika rum utifrån olika aspekter i Janssons konstnärskap. De för Jansson representativa blåmålningarna har fått en särskild avdelning med ett blått mättat ljus som ger ett lugnt och stabilt intryck men samtidigt förstärker Janssons måleri.  Blåmålningarna får rikligt med yta och museet visar på spänsten i Janssons måleri, från den van Gogh liknande Hornsgatan, nattetid till de mer ljusa tavlorna i en lättare kulör. Museet väjer inte heller för att ta upp olika politiska och personliga aspekter i Janssons måleri. Det politiska, i form av Majdemonstration, får en central placering i utställningen, på samma sätt som det hade i Janssons liv. En annan aspekt museet inte väjer för att lyfta fram är Janssons homosexuella liv och hur detta avspeglar sig i konsten. Målningarna från tidigt 1900-tal, en tid när homosexuella handlingar fortfarande var förbjudet, visar på samtidens och likaså konstnärens fascination för den manliga kroppen och de ogenerade skildringarna av nakna ynglingar sprider ut sig över väggarna. Janssons konst blir än mer intressant om den tolkas kontextuellt, för oss är kanske inte nakna kroppar något uppseendeväckande men i den kontext de är skapade är de en avvägning mellan pornografi och illustration av idrottsmän i träning som en del av den nationalistiska agendan. Tavlorna hade kunnat användas som bevismaterial mot honom om det velat sig illa, och det är vida känt att han hade relationer med ett flertal av sina modeller, ofta matroser. Den välgenomtänkta ljussättningen förstärker kroppsligheten och betraktarperspektivet i tavlorna som verkligen kommer till sin rätt.

Ljussättningen på Thielska Galleriet är dessvärre mindre genomarbetat, istället är utställningen rätt mörk och tavlorna får inte mer ljus än det som släpps in genom fönstren eller kommer från taklampan. Utställningens hängning som sådan är en sorglig historia som inte ger någon logisk förklaring eller har en egentlig relation mellan verken. Detta är anmärkningsvärt då Ernest Thiel var Janssons främsta mecenat och galleriet äger den största samlingen av hans verk. Att Thiels protegé får en sådan styvmoderlig behandling är beklagligt. Utställningen har inte heller någon information uppsatt, de har en app där konstvetaren Patrik Steorn berättar om verken, men det är också allt. Den intresserade kan ladda ner den faktaspäckade appen och bespara sig entréavgiften.

Eugène Jansson – Blå Skymning och nakna atleter

Prins Eugens Waldemarsudde (pågår till 10/6)

Thielska Galleriet (pågår till 6/5)

NT 26/4

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.