Veckans kulturrapport vecka 49

Det blir en något kort kulturrapport den här veckan. Den här helgen har jag arbetat på Friluftsmuseet Gamla Linköping och deras julstök och pratat om julbord under 1910-talet. Det är inte så värst mycket HBTQ över det arbetet, men det är i alla fall kultur och får ses som rapporterat.

Annars har veckan varit skral, många av serierna jag ser på har uppehåll men jag tänkte prata lite mer om Ögonvittnet i alla fall. Jag kan inte låta bli att älska att seriens grundblott är att en 15-åring håller tyst om att han bevittnat ett massmord eftersom det skulle innebära att det eventuellt skulle kunna komma fram att han tillbringade sin tid med homoerotiska aktiviteter precis innan det skedde. Det är skönt att den formen av socialrealism får finnas och inte blir trivial utan verkligen lyfter upp hur desperat ungdomen är, och att hur det kan se ut i vissa sociala kontexter.

Annars var det en kort scen i The Flash där en poliskapten i förbifarten säger att hans pojkvän bestämt att de ska äta nyttigt hemma. Det är också ett trick jag gillar, att liksom bara något vara helt naturligt och som vilken replik som familjesituation som helst. The Flash och Arrow har jag tänkt återkomma till.

I fredagskväll när jag var rätt trött och inte riktigt kunde processa men inte heller sova såg jag den romantiska komedien The Love Patient. Kortfattat handlar den om Paul som påstår att han har cancer för att vinna tillbaka sin förra kille Brad. Som vanligt med USA går det inte att göra en sådan här film utan sensmoral och uppvaknanden där Paul hittar sig själv. Trots detta, och det förutsägbara slutet (de blir ihop igen) så tyckte jag den var sebar, om en är i behov av något som inte är alltför komplicerat och som är sådär bradålig så att en kan skratta åt det eftersom produktionen inte tar sig själv på för stort allvar.

Förutom det ser jag på Julkalendern, inte så snöig men rätt spännande. Jag är dock beredd på att skapa en kampanj för att Ida Kjellin, en av manusförfattarna till Julkalendern, ska få skriva en spin-off i form av en sitcom med Leonora och Alexandra, som en svensk Vicious fast med ett lesbiskt par på Österlen. Och då har jag alltså bara sett sex avsnitt, där de förekommer i ett.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.