Jag tror inte jag vet något värre än folk som säger saker som ”du har hela livet framför dig” eller liknande dumhet. Och så säger de att jag är ung, ja jag är ung. Nu så borde jag inte göra saker nu då? Jag är 22, har aldrig haft ett vettigt förhållande (men alltför många ovettiga förbindelser), har knappt vart utomlands och allt sånt där som man borde göra som ung. Höll jag på att skriva. För vem bestämmer egentligen vad man ”ska” göra? Finns det någon som säger att man måste ha relationer när man är yngre? Vem är det som säger att man ska resa utomlands? Är den medelklass hegemoni jag är uppvuxen i satt sån prägel. Vilka normer bär vi egentligen med oss?
Jag är fortfarande bitter för att vi inte åkte utomlands när jag var liten, men nu som vuxen så kan jag ta min egna beslut och resa när jag vill. Jag började plugga direkt efter gymnasiet, vilket jag kan ha ångest för ibland. Men samtidigt så är jag glad för att jag inte är 30 och börjar plugga. Hade jag jobbat så finns det nog en risk att jag aldrig satt mig i skolbänken igen, och blivit van att leva på mer pengar än vad man har som student (men å andra sidan så hade jag antagligen haft ett sparkapital vilket jag inte har nu). Men jag har å andra sidan ett CV på tre sidor och har ganska mycket för min ålder och kan fortfarande göra saker i framtiden, vill jag resa och bo utomlands så är egentligen ingenting som hindrar mig.
Men det som jag tycker är intressant är just det här med saker man ska göra. Vem bestämmer vad det är man ska göra egentligen? Man måste inte plugga, eller bo utomlands, eller gifta sig för den delen. Eller så gör man precis allt det, samtidigt, det är bara vi själva som bestämmer och har makten över våra liv. Du kan plugga en termin utomlands, jobba på somrarna eller så kan du vänta tills du är 25 med att träffa någon. Jag tror på människans fria val och möjlighet att styra över sitt liv.
MEN något jag inte gillar är när folk säger att jag har hela livet framför och inte borde ha ångest över saker. För, det är även mitt val att känna att jag borde ha haft ett förhållande eller att jag borde vara bättre på andra språk, att jag borde ha rest mer och att jag borde vara mer spontan. Det kanske handlar om normer, om en inre vilja eller om vad alla andra gör eller känner. Men faktum kvarstår, jag kan känna att jag borde ha fått uppleva känslan av att betyda något för någon, känslan av att se andra länder, kunna läsa och tala på andra språk och faktiskt inte vara så begränsad av mitt kontrollbehov? Och Vaddå ung föresten, tänk på alla saker jag inte gjort. Det värsta är ju egentligen inte att ångra saker man gjort utan allt som man inte gjorde.