Veckans Kulturrapport – vecka 48 – Mer poliser och spioner.

Jag har aldrig varit så beroende av en serie som med Cuffs. I tisdags hängde jag på låset så att jag kunde se det senaste avsnittet så fort som möjligt. Med London spy så väntade jag till söndag kväll, trots att avsnittet kommer på måndagar. Det är verkligen två olika serier med två olika perspektiv och teknik. I Cuffs är Jakes historia i bakgrunden men fungerar bra som narrativ, när han till exempel flyttar in hos den kille han dejtar när han kommer på sin pappa med att vara otrogen. Egentligen bor han hemma hos föräldrarna eftersom mamman har cancer. I en scen så ser vi pojkvännen lämna av Jake hos föräldrarna för att sekunden efter gå in på Grindr. En tråd som antagligen kommer att återkomma. Det är skönt på sätt och viss att det är en historia som får gå på i bakgrunden utan att ta fokus från huvudfokuset i serien. Det är även något som görs bra i How to get away whit murder som hade säsongsavslutning för några veckor sedan, där Oliver och Connors relationsbyggande snyggt vävs in i seriens narrativ.

En serie som står och harvar med detta är Downton Abbey, kalla mig naiv men jag trodde faktiskt att de skulle låta Thomas få vara lycklig så här i sista säsongen. Men inte då, samma gamla harvande och återupprepande av gamla saker. Det är en serie som definitivt gått för länge, eller i alla fall gått åt fel håll där de inte kan förnya sig. Nu är det ett avsnitt kvar och en julavslutning. Jag har inga höga förhoppningar.

London Spy är däremot en serie där den samkönade kärleken står som fokus för berättandet, eftersom det är just relationen som är grunden för historien. Den är dessutom snyggt filmad och välgjord och framförallt nyskapande, alla borde se den åtminstone för hur den är gjord, även  om själva plotten är lite för flippad.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.