fbpx

Tvångströjan och Sammetsraseriet

Detta är ett utdrag ur min kommande essäsamling ”Att bygga en bög – 10 narrativ om manlig homosexualitet” och hämtat ur kapitlet Slampan. Du kan stödja mitt arbete med detta via Patreon.

Matthew Todd har skrivit boken Straight Jacket – Overcoming Society’s Legacy of Gay Shame. Titeln är en ordlek, straight jacket är engelska för tvångströja, men straight är ju också ett begrepp för heterosexuell.

Todd skriver bland annat att han skulle ha gett vad som helst att vara som alla andra när han var tonåring, i stället för den utsatthet han levde med. Todd skriver fram just hur hans uppväxt präglades av förståelsen att han var fel, att det han var fel och att det inte var okej för honom att vara sig själv. En bakgrund och barndom han skriver fram som en vanlig erfarenhet för unga hbtq-personer. Som barn var han svag, feminin, skör och för att hantera det blev han maskulin, våldsam, stark. Här lyfter Todd fram något centralt, att det är just det normbrytande, det feminina i en pojkkropp som är det som provocerar. Det är det som skapar utanförskapet, inte sexualiteten i sig. barn har inte en förståelse för sexualitet, men de har en förståelse för när något är fel och ska straffas. Barmet, Matthew Todd, svarar på detta genom att begrava sina känslor och sin personlighet på Marianergravens djup.

Psykologen Alan Downs har skrivit boken The Velvet Rage – Overcoming the pain of growing up gay in a straight Man’s World. Downs har som psykolog mött många homosexuella män som lider av det som han skriver fram som ”sammetsraseriet”, en ständig känsla av att inte passa in i en heterosexuellt manlig värld.

Dessvärre fastnar Downs i en moralistisk syn på promiskuösitet där han dömer ut som ett osunt beteende utan att ta in de kulturella aspekterna kring det. Återigen, i en kultur där man växer upp utan att lära sig att uttrycka känslor och där aktivitet ses som det enda vettiga blir sex till något som ska vara ett komplement för så mycket annat. Beröring, kärlek, uppmärksamhet. Men Downs har en del intressant att säga ändå. Något som är centralt för Downs är hur homosexuella män växer upp med att dölja vilka de är, vilket gör att de blir emotionellt funktionedsatta. Att dölja vem man är, för att vetskapen om att vad man är är fel, skapar en form av klyvning i personligheten och gör att du har svårt att hantera leva ut dina känslor, eftersom de känslorna bygger på just att du är fel. Det centrala här. är alltså just att vara fel, inte att göra fel. Todd skriver om detta i sin bok också, om skam som bygger på att ändra ett beteende i form av skydd (akta dig för elden) och skam som bygger på att du är fel (det är fel att du som kille inte gillar fotboll, gilla fotboll så blir du belönad). På svenska skiljer vi på synd och skam, där synden är just orienterad utifrån vem du är och skam handlar om att handlingar.

Downs lyfter i sin bok upp hur en kultur som bygger på sex har en tendens att göra det till något idealiserat vilket gör att sex också måste vara något speciellt; hårt, pågå länge och uppfylla alla våra behov. Sex blir här då alltså mer än att vara en aktivitet vi utför, det blir en själauppfyllalande aktivitet som löser alla problem och ersätter alla andra former av interaktion. Vi knullar i stället för att prata, ligger i stället för att kramas och suger kuk i stället för att gråta ut. I detta kommer också frågan om, hur ska någon som döljer sig själv, för att man är fel, kunna forma sig själv under de formativa åren som tonåren ska vara. Det finns ett uttryck som säger att homosexuella män har sitt tonår i tjugoårsåldern, och att den som kommer ut senare har sitt tonår då. Detta här gör att homosexuella män går miste om de erfarenheter som traditionellt sett normativt ingår i ett tonår. Den första kärleken, dejter, sex med jämnåriga och så vidare. När detta formas senare, i en vuxen kontext utan de arenor som normativt ses som öppna för formativa aktiviteter så återstår i princip endast arenor med alkohol och tillgång till sex, hence, sex blir något som ska kompensera för allt annat. När undvikandet av skam, skriver Downs, är den starkaste drivkraften i världen så äter den också upp all energi. Den ilska som Downs kallar för sammetsraseriet, kan summeras som resultatet av bristen av autentisk bekräftelse. Det här raseriet tar sig inte nödvändigtvis uttryck i form av ilska, utan kan uttryckas genom humor, en bitsk och cynisk humor eller en dramatisk tendens att leva livet snabbt och överdrivet där små saker får stor betydelse. När de formativa åren försenas blir processen svårare att hantera, det finns inte lika mycket förståelse för en äldre man som beter sig som en tonåring som för en tonåring som gör det. Men också, i kampen att uppfattas som heterosexuell; manlig, maskulin och stark uppstår en klyvning mellan två personligheter, den som används utåt och den förtryckta inre. När du sedan kommer ut är det svårt att förena de här två, och därför uppstår sammets raseriet. När skammen har lagt sig så, skriver Downs, kommer övertygelsen om att det är något fundamentalt fel på oss. Detta leder till en ständig jakt på bekräftelse, all form av bekräftelse. Sex är då ett enkelt verktyg för att nå denna bekräftelse eftersom det är en aktivitet som grundar sig på ett grundläggande mänskligt behov. Den som blir utan sex är då en ensam stackare, bekräftelse kopplat till sex är en enkel måttstock. Antingen får du bekräftelse genom att få ligga, eller så får du inte det. Downs argumenterar här också för att homosexuella män i den här fasen har en tendens att bli experter på att invalidera varandra, alltså det rent motsatta till att ge bekräftelse (validering används på ett annat sätt än det engelska validation, validering handlar om att mäta och validera kunskap medan bekräftelse är något som sker på ett mellan-mänskligt plan).

Här vill jag dock göra poängen som Downs missar, nämligen att sex är just en aktivitet i sig och det är vår kulturella förståelse som har gjort den till något mer. Downs slår ner på män som ligger runt och säger att det alltid är osund och ett tecken på ohälsa. Jag skulle säga att det som är centralt här är varför. Varför ligger man runt, vad vill man uppnå? Sex är skönt när det är bra och kan vara en hobby, ett sätt att slappna av, ett sätt att ta ut sina aggressioner eller ett osunt sätt att söka bekräftelse.

Sedan inträffar det som Downs kallar för det tredje steget, där en känsla av frihet uppstår men också att allt som är i livet känns obekant och konstigt. Med andra ord, mannen har vuxit upp, frigjort sig från sin bitchighet och slampiga dagar och är nu redo att flytta till en villa i Bromma och diskutera Webergrillar med sina grannar och endast ha sex på fredagskvällar med lampan släckt och gardinerna fördragna. För en personlig mognad går inte att kombinera med att vara en slampa, det är Downs tydliga moraliska budskap. Här är vi i en kristen bildvärld med horan och madonnan, sexuell lössläppthet går inte att kombinera med tvåsamhet och en ordnad personlig mognad. Den mogna är monogam, har endast sex i missionären och allt utsvävande är borta.

Detta samtidigt som Downs noga påpekar att traumat som homosexuella män lider av äro två, att vara man i en hypermaskulin kultur och att vara homosexuell i en heteronormativ värld. Två system som krockar med varandra och gör att du måste lära dig och lära om för att passa in, hitta dig själv och mogna. Då kommer vi till det som Downs kallar för relationshopplösheten, känslan av att en relation inte kommer vara det som gör honom hel. För tvåsamheten är alltid komplementär och lösningen på allt.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Rulla till toppen